Frustration

Ni vet den där känslan av att allt går på halvfart, att man går och väntar påatt ens rätta liv ska börja. Att allt man gör på en dag blir intetsägande och man faller allt djupare in i depressionens värld. Nu är jag där igen, fungerande dock med ångest. Jag finner mig ofta i ett tillstånd av ilska och ofta vet jag inte alls vad denna ilska beror på. Jag känner mig bara så låst och fångad i ett tillstånd jag inte vet hur jag ska ta mig ut ur. Jag känner mig så passiv, så lat så utanför världen. Jag som alltid har varit pågång, alltid tagit tag i saker, alltid varit fungerande. Jag är så frustrerad över mig själv, över mitt liv. Det känns som om jag väntar på att allt ska börja, men jag vet mycket väl att endast jag kan skapa förändringen, göra något av mitt liv. Jag önskar bara att jag hade mer energi,mer ork. Jag är så trött,så ledsen och så hopplös. Och frustrerad.

KLARHET

Mitt liv är oftast kaos, upp och ned känslomässigt och jag känner mig oftast otrygg och vilsen. Därför är det så skönt när jag får klarhet i saker och ting och vet hur jag känner och vad jag vill. Det verkar som om man behöver en kris för att inse detta ibland. Det är så jobbigt att det är så, men jag blir starkare för varje gång. Det finns hopp för mig.

Det går! Bara man vill......................

Jag har nu kommit till klarhet med en viktig sak i mitt liv. Jag är feg, jag erkänner det. Jag är rädd, jag erkänner det med.

Jag har kommit underfund med att jag tillbringar större delen av min vakna tid genom att fly ifrån mig själv. Jag står inte upp för mina värderingar, låter folk sätta sig på mig och är inte ärlig emot mig själv. Anledningen till detta? Jo, jag är feg. Jag har i flera år nu sen jag hamnade in i kaoset varit fast i tänkandets värld. Denna ibland magiska men oftast så destruktiva värld. Jag har blivit då fast i detta att jag har hamnat i stillestånd, min utveckling har stannat upp och jag finner mig själv älta samma gamla saker. Inget bra kommer utav det här, snarare en omgivning som är trött på mitt gnäll och en tillvaro av tristess och ostimulans.

Nu är det dags för mig att ta mig i kragen och börja kämpa lite mer och verkligen inte tillåta mörkret och det destruktiva sluka mig. Jag förtjänar bättre och min omgivning förtjänar bättre. Det mesta jag har tagit mig för i livet hittills har jag fixat och det med bravur, självklart fixar jag detta med! Bort med all rädsla, nu är det dags för världen att möta mitt verkliga jag. Det är dags för handling! Inger mer ältande. Livet går vidare, det är dags att jag inser att det ska jag också. Tack du som öppnade mina ögon, utan dig hade jag inte varit här med denna klarhet.Du gör mig starkare.