Ätstörningar verkar vara något som de flesta har åsikter om. De flesta vet att det handlar om minskat matintag som närmar sig svält och även en fixering vid träning. Det är vad de flesta vet, men vad de inte verkar förstå är att en ätstörning är så mycket mer än att man vill bli smal och tar till olika knep för att bli det. Om vilka är förresten "de" som jag pratar om hela tiden? Jag menar allmänheten och den okunskap som jag anser finns där ute.
Det finns olika former av ätstörningar. Anorexia nervosa och bulimia nervosa är väl de som är mest kända, men hetsätningsstörning kan även räknas in. Viktigt att lägga märke till är att alla med ätstörningar inte går under dessa kategorier. För att få en diagnos som ex. anorexia är det hårda kriterier för att få detta och en person kan ha vissa symptom som når upp till kriterierna men andra inte fullt ut. Problemet är då att vi får en gråzon där många människor med ätstörningsproblem får diagnosen UNS som betyder att man har flera ätstörda beteenden men att det inet räcker fullt upp till en annan diagnos. Det råder en debatt inom fältet där vissa skolor riktar stark kritik mot UNS begreppet. De menar att UNS diagnosen får individer med denna diagnos att tro att deras beteende inte är så farligt och att de även då inet får den vård de egentligen behöver. Andra menar att skulle vattna ut ätstörnings begreppet och att de med anorexia och bulimia inte skulle få den hjälp de behöver.
Jag som själv har fått diagnosen UNS håller med den första skolan.Jag anser att jag själv inte insåg riktigt hur allvarligt mitt beteende var. Jag tänkte att jag har ju bara "ätstörningstendenser" och jag har det under kontroll. Jag tror att många med mig känne rigen sig i det. Det är även värt att nämna att ortorexi som är en ätstöningsform där individen lever ett för "nyttigt" liv även går under UNS. Ortorexi innebär att man räknar minsta kalori, äter bara nyttig mat och tränar till tusen.
Vad jag vill lyfta fram är att ätstörningar är ett komplext begrepp där vissa individer kan ha symptom som går under flera diagnoser och där vissa har beteenden som inte räcker upp till de diagnos kriterier som finns. Jag är irriterad på tabken om att det är fel att sätta diagnoser på folk och dela in dem i fack. För mig så är det en trygghet och en hjälp att veta vad jag har för då kan man göra något åt det. Det som man behöver ändra på är inställningen till vad diagnosen innebär och de fördomar om finns ute i samhället, inte på själva diagnoserna i sig. Ofta är det människor som aldrig har varit sjuka eller haft någon i sin närhet som är sjuk som kommer med sådana idiotiska åsikter. Det handlar bara om ovetenskap och det är det farligaste som finns
