Det är ingen mirakelmedicin, det är jag fullt medveten om. Men detta lugn som det ger är ovant för mig, det känns nästan lite tråkigt. Jag är så van vid den känslomässiga berg- och- dalbanan, hu jobbigt det än är så känner man sig mer levande, mer energifull. Jag vet inte riktigt vad jag känner för det tillstånd jag är i nu. Lugnt, plant- det är för mig ofta tråkigt. Tillvaron de senaste månaderna spelar säkert stor roll och jag måste räkna in att det tar tid att vänja sig vid nya beteenden. Men ordet jag väljer att beskriva det med nu är tråkigt!
Vi får se om detta senare ändras. Hoppas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar