Varför se det som ett problem?

Så många oroar sig för att få en diagnos. För vissa känns det som ett totalt nederlag, ett bevis på att något är fel på en och att man är annorlunda än alla andra. En människa med problem och brister som man måste kämpa med. Funktionshinder kallas det. Visst är det det, men det blir vad man gör det till.

Alla människor har problem, alla har brister som behöver arbetas med. Det är en del av att vara människa. Människor med diagnoser kanske är "annorlunda", men vilka är det som egentligen sätter måtten? För vad är normalt, vissa har lite Asbergerdrag i sig, andra har en mer ADHD personlighet dock skulle dessa människor inte diagnostiseras. Så många människor har redan diagnoser och många är oupptäckta. Vi finns till av en orsak, våra egenskaper och personligheter finns till av en orsak och i rätt miljö så skulle vi inte ha några problem. Ofta är det andra eller miljön omkring oss som skapar problemen. Om samhället skulle tillåta att alla var olika skulle ingen kunna peka ut oss med diagnoser som människor med fel. Varför inte fokusera på våra styrkor, istället för att hela tiden peka på våra problem? Varför se oss som ett problem?

Vissa av oss behöver mer stöd och kräver högre insatser för att kunna fungera i vårt samhälle, medan andra klarar sig galant och hittar tekniker för att ta sig fram. Människor utan diagnoser gör ju samma sak varje dag. Vi är alla människor. Det enda är att vi kan pricka in vår personlighet på ett papper, se våra brister och styrkor tydligare. Vi behövs i denna världen. Världen behöver idésprutande, galna energirika ADHD personligheter, om vi måste kalla dem så. Likaså behöver vi strukturerade, fyrkantiga Asbergerpersonligheter. Alla fyller en funktion, forskning och samhället har bara inte kommit fram till vad funktionen fullt ut är.

Jag har ADHD med Asbergerdrag, det syns inte på utsidan, ingen skulle ana det om de träffade mig. Inte ens en specialpedagog eller psykolog vid första mötet. Jag har mina brister, de vet jag om. Men jag har mina styrkor och de jobbar jag varje dag med för att lyfta fram. Det är inte enkelt, men vilken människas liv är enkelt? Varför se saker som ett problem och inte som möjligheter? Detta är min tro i alla fall.