Things happen

Jag vet inte vad som har hänt med mig det sista men jag har gjort en massa framsteg. En i min familj kanske kan ha cancer, något som självklart skrämmer mig mycket, men jag kan hantera det och se till de fakta vi har nu. Jag drar inte på så hög växel direkt som jag brukar, kanske är detta Concertans hjälp men även mitt eget tankesätt. Jag är annorlunda, på ett bra sätt.

Jag brukar alltid låta känslorna gå före logiken, även fast jag vet att detta oftast inte leder till något konstruktivt. Men så har jag trott mig vara funtad, men nu känns det faktiskt som denna inre bild av mig sakta men säkert börjar att spricka. Jag kan mer än så, jag utvecklas hela tiden och tar till mig saker mer snabbare nu. Jag tror faktiskt att detta är den största skillnaden med Concertan, jag kan tillåta mig själv att stänga av och det är skönt. Stänga av är kanske fel ord, men jag ser saker ur ett större perspektiv nu och får mer kontroll på allting. Jag tänker inte bara negativt och på det värsta utan kan fokusera på det som finns och vilka bra saker som kan komma ur det. Det är ett stort framsteg för, saker händer och man får göra det bästa utav dem.