Att göra fel

Jag har svårt för att tillåta mig själv att göra fel. Det är något som jag inte får göra, jag ska vara perfekt, bete mig rätt emot alla människor och alltid handla rätt i alla situationer och det trygga liv jag har levt större delen av mitt tillät mig att närmast uppnå detta. Genom att stänga in mig själv med böcker eller att inte tillåta mig själv komma tillräckligt nära andra människor så var detta inte så svårt. Självklart har jag skrivit fel på prov ibland, betett mig fel emot mina syskon och föräldrar och när jag var mindre, men jag har alltid sett till att utanför hemmet ge en perfekt bild av en perfekt yta, något som vem som helst förstår inte går att efterleva i långa loppet.

När jag flyttade hemifrån öppnades en ny, otrygg värld för mig. Nya människor som jag med mitt naiva sätt trodde att alla var goda, var som mig. Mer ansvar, mer ensamhet, mer otrygghet vilket leder till allt mer kaos. Vad gör en människa då? Den försöker gripa tag i minsta hårstrå som kan ge den lindring mot det otäcka och skapa trygghet, ett farligt spel som ofta leder till destruktiva handlingar. Som leder till att man gör fel, som leder till att man varken vet ut eller in. Som får en att helt tappa fotfästet i tillvaron.

Jag är skrämd av vad jag har lärt mig de senaste två åren. Människor är inte som jag trodde, jag är inte som jag trodde och världen är inte som jag trodde där i min lilla kupa. Jag har fått så mycket positivt, men också så mycket smärta och ledsamhet. Det har bara snurrat på och oron har bara ökat, jag har blivit räddare, känsligare, fegare. Vissa dagar vågar jag inte gå en promenad för jag känner mig så otrygg, ta en buss eller prata med någon. Ibland inte ens röra mig, eller sova.

Jag försöker lära mig hur allting fungerar men det känns övermäktigt. Hur ska jag kunna bete mig rätt emot alla? Inte göra fel. Alla säger till mig att jag bara är en människa, man gör fel, det är okej. Men jag har svårt att acceptera det, det gäller inte mig, det gäller andra. Ibland tror jag att det hade varit enklare om allting inte hade gått så lätt för mig tidigare, då skulle jag tackla detta bättre. Tillåta mig göra fel. Men nu är det inte så och jag ältar alla felstag jag gör i oändlighet tills både jag själv och andra blir trötta på mig. Men hur ska jag kunna sluta när det gör så ont i mig? Jag vet inte. Jag bara vet inte.