Jag vill fixa saker, lösa saker, att allt ska kännas bra, men vissa saker kan jag inte få till bra. Vissa saker rår inte jag över, det bara är så. Det sker saker i livet som jag inte kan styra över, saker hos mig som jag inte kan styra över. Acceptera, ja. Tråkigt, ja.Men fortfarande rädd, ja.
Den här bloggen handlar om ovetskap och om gråzoner. Om psykisk ohälsa och samhällets inställning till det. Jag har själv lidit av ätstörningar i många år, drabbats av utmattningssyndrom redan vid 20 års ålder och sedan för en kort tid sen fått reda på att jag har ADHD. Det här är min kamp för att inställningarna till psykisk ohälsa ska ändras...
söndag 7 november 2010
Dagligt tillstånd
Denna ständiga oro och ledsamhet, jag gråter jämt. Har ångest ständigt. Ofta får jag frågan vad jag oroar mig och ofta kan jag inte ge något svar på det, jag vet helt enkelt inte. Oron bara finns där och får mig att göra saker som jag inte vill, som att bryta ihop, söka efter bekräftelse och älta saker om och om igen. Jag känner mig ensam, rädd och nervös nästan hela tiden. Det är en skrämmande känsla. Jag är ofta så rädd. För vad som ska hända, varför jag känner som jag gör och det stör mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar