Jag börjar bli allt mer cynisk, börjar förlora tron på människor och det skrämmer mig. Jag vill inte bli sådan, jag vill tro gott om människor. Men jag märker att jag ändras mer och mer. Blir kallare, bryr mig mindre, är mer skeptisk och tror mindre på människor. Varför skulle jag? Man blir ändå nästan alltid besviken. Jag har vart så ledsen och besviken på många i min omgivning länge och jag orkar inte ta mer smärta längre. Det gör för ont, allt för ont. Jag ändras helt enkelt, vi får se om mitt liv blir bättre genom detta.
Den här bloggen handlar om ovetskap och om gråzoner. Om psykisk ohälsa och samhällets inställning till det. Jag har själv lidit av ätstörningar i många år, drabbats av utmattningssyndrom redan vid 20 års ålder och sedan för en kort tid sen fått reda på att jag har ADHD. Det här är min kamp för att inställningarna till psykisk ohälsa ska ändras...
lördag 20 november 2010
Everything changes and I don´t feel the same
Jag vet inte vem jag är längre, vad jag ska tro på, vem jag ska tro på. Jag har alltid trott att de flesta människor de goda inombords, att man är vänliga och inte har några baktankar. Men jag märker allt för undan att så är inte faktum, många spelar ut mig. Spelar på mina känslor för att få mig att reagera som de vill. Och detta gör mig ledsen. Jag är kanske för godtrogen, för naiv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar