För mycket bara

Det känns som om allt är fel och jag är helt ensam att klara detta. Möss inne och ingen hyresvärd som gör något, han är välkänd för fuskbygge så nu på dagarna får jag springa och jaga honom. Det är sådana här saker som vi med ADHD och Asbergers har svårt att hantera. Särskilt i det tillstånd jag är sedan flera månader tillbaka. Plus sjukdomar och problem i familjen, tre uppsatser att skriva, en vardag att klara av, min kör ska ha flera uppvisningar och jag har, precis börjat Concerta och har biverkningar av denna, plus utmattning, plus konstant ångest, plus förlust av en vän- inte konstigt att jag inte mår så bra.

Jag känner mig hotad ifrån alla håll, ingenting är rätt, som det ska vara. Jag har ingen att riktigt luta mig emot utan jag får klara detta själv, ingen annan har full förståelse heller. Jag vet knappt hur jag ska hålla ihop längre, splittrad är ett bra ord. Det syns inte på utsidan men jag kollapsar snart. Det är bara för mycket. Glädje, vad är det? Vet inte vad det är längre. Ingenting är enkelt, jag kan aldrig få någon chans att slappna av.

Jag försöker konkretisera allt, ta en sak i sänder, prioritera, men det är så svårt för allt är kaos och i ett virrvarr. Trodde att jag hade haft det jobbigt för men nu vet jag att det bara var en försmak av vad som väntade. jag försöker tänka att det är en mening med allt men nu känner jag att jag inte kan tro på detta mer. Det är för kaos. För mycket. För ensamt. För mycket ångest. För mycket ledsamhet. För mycket bara.