En ätstörning lämnar en aldrig riktig.Hur frisk man en tycker sig bli så är man alltid känslig i vissa situationer. Jag kommer alltid vara känslig vad gäller min kropp, träning är lite laddat för mig och jag har lätt för att tippa över åt fel håll igen.Det är otäckt, men jag vet att med den kunskap jag har skulle jag aldrig sätta mig i den sitsen igen, jag vet vad biverkningarna blir och hur svart och tråkigt livet blir. Det är inte värt det.Dock vet jag att jag kan hamna snett för ett tag, äta dåligt en dag, men endast en dag. Nästa dag är logiken och klokheten där igen. jag försöker läsa allt jag hittar om det. Jag är en fakta nisse som slukar all fakta jag kommer över och det är lite av min räddning. Med alla fakta i bakhuvudet kan jag styra mina tankar rätt igen, det kräver mycket energi och viljekraft men det går. Vissa dagar är bra, andra värre. Dock blir dagarna bättre och bättre. Jag klarar mig inte längre utan att äta, jag är för känslig för det.Jag blir fortare trött och jag vill inte bli det, jag har varit tillräckligt trött. Vissa dagar känner jag mig tjock och får dumma idéer, jag har haft återfall då jag har kräkts(men det mest av ångesten. Men jag tar mig upp igen fortare nu, jag har lärt mig känna hunger, törst, vad min kropp behöver. Trots idiotiska tankar så är jag smartare nu. Det är såååå skönt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar