Vad jag fick ut av ätstörningen

Fysiskt

Frusenhet
Blå händer och läppar
Blåmärken
Håravfall
Glåmig hud
Torr hud
Brist på energi
Benighet
Svullen mage
Dålig matsmältning
Benhinneinflammation
Förlust av kvinnliga former
Yrsel
Sömnproblem
Muskelspänning
Darrningar

Psykiskt

Ångestattacker
Isolation
Rastlöshet
Självmordstankar
Oro
Förlorad självtillit
Brist på glädje
Förlorad identitet
Förlorad beslutsamhet
Aggressivitet och irritation
Känsla av utanförskap
Ledsamhet
Förlorad tro på mig själv
Koncentrationssvårigheter
Avsaknad av känslor
Minskad sexlust
Labilitet
Destruktivt tankemönster
Ensamhet

Vad är detta för liv? Är det något att satsa på?Nu i efterhand kan jag bara säga nej, men det fattade jag inte då.
Det beskrivs att de som ofta får anorexia är en "duktig flicka", ambitiös, högpresterande och hårt arbetande, skötsam och en riktig perfektionist med stort kontrollbehov. Antagligen mig i ett nötskal.

En tjej Josefin har berättat det så här:


Jag vet att jag inte var frisk när jag hade anorexi och jag vet att mitt liv inte var problemfritt då. Jag är medveten om att jag inte var lycklig och glad då heller. Men jag var åtminstone smal! Nu är jag både tjock och deppig. Åtminstpne känns det så. Jag tycker att jag var mycket snyggare när jag var sådär smal. Jag kanske är mer vältränad nu, för jag orkar träna mer, men det går inte en dag utan jag saknar min tidigare kropp och längtar tillbaka till det utseende jag hade när jag hade anorexi. Och jag vet: Bantning fungerar inte för att uppnå det jag vill. När jag hade anorexi var jag "bara" smal, inte vältränad. På slutet hade jag ont överallt och orkade ingenting. Så jag vill ju inte ha anorexi igen. Men ändå. Jag kan inte låta bli att tänka att det skulle kännas lättare att hantera allt annat som är jobbigt om jag åtminstone var nöjd med min kropp och mitt utseende. Dessutom kan jag fortfarande känna stolthet över hur diciplinerad jag var på den tiden. Jag satte upp mål och uppnådde dem. Jag följde mina kost- och träningsscheman till punkt och pricka. Jag känner att det var mycket bättre att vara anorektiker.

Precis så här känner jag mig! Allt stämmer in på mig.

En annan skriver:

Alla säger att jag måste släppa kontrollen, men visst måste det finnas ett sätt att ha en hälsosam kontroll och vara medveten om vad man gör med sin kropp