Stress, den dagliga livsfaran

Stress, alla utsätts vi för det. Stress för jobb, skola, vänner, att inte räcka till. Viss stress är naturligt och bra för oss- positiv stress som får oss att kämpa lite mer, pressa oss till ett bra resultat. Men det är den andra sortens stress, den negativa stressen som kan få oss på fall.

Jag är en person som ständigt oroar mig, hypertänker på allt och ingenting. Det är väl typiskt kvinnligt.Det är precis som om jag alltid måste ha något att oroa mig för och de stunder då jag känner att allt är relativt okej så är det nästan som om jag söker efter saker att vara orolig för. Jag är väl så ovan att må bra och ha en lugn tillvaro att jag ser mitt vanliga liv som en trygghet och kastar mig in i nästa orosmoment. Jag hittar på saker, förstorar upp saker så jag har något att oroa mig för. Detta skapar en inre stress, en ständig oro. Jag sover alltid med en kudde vid magen för att dämpa den oro som jag känner inom mig och det roliga är att det är oftast jag själv som skapar oron. Det blir som en ond spiral som på sikt(Jag vet det) kommer att leda till att jag blir utbränd. Jag blir knäpp på mig själv. Jag ser mig själv som en relativt logisk person som vill göra det bästa för mig själv, så varför kan jag inte bara må bra? Varför kan jag inte sluta stressa och tillåta mig själv dras in i den idiotiska spiralen igen? Och ja, jag vet att jag inte är ensam,det är många därute som känner så här. Men jag känner mig alltid så ensam, frustrerad och ett hopplöst fall. Varför kan vi människor göra det som är bra för oss?Särskilt när vi som jag, vet var felet ligger i och vet vad vi borde göra för att må bättre och ta hand om oss bättre. Vi människor är allt bra dumma ibland.