Jag sitter och tittar ut genom fönstret och ser ut över det vackra vädret. En underbar dag har det varit, det känns så konstigt att säga så. Jag minns knappt hur det känns att må bra, att inte oroa sig. Att kunna njuta av sommaren har jag aldrig gjort. Men blir varm- något jag har svårt med, men är mer lättklädd vilket en person med en ätstörning har svårt med. Alla verkar ha det så roligt och man känner sig lätt utanför. Sedan är man oftast ledig vilket jag som har ADHD har svårt med. Ingen rutin, inget att hålla fast vid. Du är tvungen att själv sysselsätta dig under dagen och se till att du inte blir understimulerad. Sedan gäller det även att inte bli för mycket stimulerad. Sommaren har alltid skrämt mig, jag har aldrig känt att jag kan vara mig själv. Först nu börjar jag känna en inre frid och jag slutar allt mer bry mig om vad andra tycker om mig. Jag är jag och jag vill vara den jag är- inte någon annan. Det är bara svårt att hålla fast vid den tanken, förverkliga den. Inte se ner på sig själv och hamna i destruktiva tankar. Att vara eller inte vara, det är frågan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar