Människors benägenhet att döma

Vet ni vad jag är trött på? Att människor alltid ska ha åsikter om saker de inte vet något om. Hur saker bör vara, hur man ska bete sig, hur världen funkar. Varför kan inte alla få vara som de är utan att folk ska döma med sina blickar och med sina ord? Människor har en benägenhet att skapa stereotypier, bilder av hur vissa människor är. Detta gör vi från första ögonkastat, vi placerar in människor i våra fack och den bilden finns ofta kvar, även fast det finns tecken på att den första bilden egentligen inte stämmer. Jag har alltid varit den duktiga flickan, den som har gjort vad omgivningen vill att jag ska göra, anpassat mig och inte brutit emot mönstren. Ingen som inte känner mig så väl som min familj eller mina vänner, skulle tro att jag har ADHD och har mått dåligt. Jag är väldigt bra på att spela, jag har lärt mig spelet. Jag vet vad folk vill ha och jag vet hur jag ska göra för att de ska få det. Ibland känner jag mig rent manipulativ för jag kan göra så. Det kan ha med ADHD att göra. Dålig självkänsla, vill göra alla till lags och jag har också även lätt för att läsa människor. Ofta vet jag vad de ska säga innan de har sagt det, jag fyller ofta i andra människors meningar. Det har jag alltid tyckt varit lite otäckt, men nu vet jag att det är min ADHD som gör det. Jag vet hur jag ska spela rollen som duktig tjej, jag har alltid gjort det. Men jag vet inte längre om jag vill det, jag är vuxen nu och jag borde kunna välja mitt eget liv. Göra som jag vill, göra mina egna val och stå för dem sen. Veta vad som är bäst för mig själv utan att lyssna på vad andra tycker och bry mig om omgivningens åsikter. Men det är svårt om man är som jag. På något sätt lever jag mitt liv för att göra andra till lags, jag kan inte såra människor, jag tål inte att någon inte tycker om mig. Jag kan inte släppa tanken på att något är fel, är det något problem måste jag lösa det direkt. Det har väl med hyperfokuseringen att göra.

Hur ska man sluta bry sig? Hur ska man kunna stå upp för den man är när det är så stort kaos inom en och känslorna växlar från minut? Hur ska man kunna fatta beslut då och veta att man handlar rätt? Hur ska man veta vad som är bäst för en när man är så angelägen om att ingen ska bli arg på en och man sårar människor? Ingen kan säga att livet är enkelt. Vi lever och försöker göra det bästa av det, mer kan vi inte göra. Men jag vill inte leva ett liv för alla andra, jag vill leva mitt liv. Du blir inte lycklig om du lever någon annans liv, du måste leva ditt eget. Det är inte enkelt, men jag tänker lyckas!