Stress- psykisk terror

Jag avskyr stress. Jag avskyr känslan av att vakna upp på morgonen i panik, kippande efter andan, en klump i magen och med en rädsla inför dagen som skall komma. Ofta vet jag inte varför jag är stressad, varför jag är rädd. Det är bara en känsla. Jag har lärt mig att bara försöka känslorna komma och inte göra mycket mer med dem, allt á la mindfulness. Jag förstår det i teorin men i praktiken funkar det inte. Säkerligen spelar min ADHD in här. Det är svårt att vara i nuet när man har en sex-filig motorväg inne i huvudet där allt spretar åt olika håll.Jag tänker alltid mer än en tanke samtidigt, inte så konstigt då att jag har svårt att leva i nuet. Men det ska inte vara så hopplöst, jag har yogat i flera år nu och i början gick allt för tok för långsamt för mig, ligga still och andas- inte min grej. Men jag har lärt mig att uppskatta det, det fungerar på mig också och det ger resultat. Stressen har blivit mindre, kroppen är mer i balans, men det räcker inte riktigt. Hur ska jag få bort den jagande- maniska känslan inom mig. Den som säger till mig att "bryt ihop nu". "Gråt, ge efter för livet är så svårt." Hur stänger man ute den? Jag har ständigt ont i magen och jag vet att stressen är boven i dramat. Den suger all min energi och får mig att bli mer känslig och rädd. Den inre stressen skrämmer mig för jag vet inte hur man kontrollerar den.

Allt i mitt liv handlar om kontroll, är det något jag inte kan kontrollera lär jag mig att göra det. Jag måste ha kontroll över min tillvaro, annars känner jag mig kaotisk och förlorad i världen. Även fast jag inte är så manisk med min almanacka som jag var förr så snurrar min planering omkring i mitt huvud ständigt.Jag vet exakt vad jag gjorde dagen innan, vad jag åt, hur det kändes. Det är mitt sätt att hantera mitt kaos.Utan det är jag ingen.