Jag har inte de koncentrationsproblem som är vanliga vid ADHD, jag har aldrig haft svårt för att koncentrera mig skolan eller någon annanstans. Jag har aldrig kämpat med det så jag har haft tur på det sättet i mitt liv, det har alltid gått mig väl i skolan eller andra forum där man ska prestera. Tur är det verkligen.
Dock har jag nu hamnat i detta som är vanligt för de flesta människor, jag finner att jag ska prestera men saker finnas i min väg som stör min koncentration och tro mig, det stör mig något kopiöst. Frustrerad är ordet jag söker. Kaos i min hjärna, kaos i min själ. Oro, nervositet för något som jag inte kan placera. Rädsla. Jag finner mig flytande, men med ångest i hela min kropp. Jag önskar jag visste hur jag skulle ta bort det, för egentligen har jag det rätt bra. Jag har inget att klaga på och jag vet inte varför denna oro finns. ADHD:n kan vara orsaken. Då kan en medicin hjälpa, men som jag fungerar så vill jag lösa saker själv, utan hjälp. Helst nu på direkten!
Jag hatar det verkligen, denna känsla av rädsla, olust hela tiden. Den försvinner aldrig riktigt, jag mår bra ibland skrattar och det känns relativt ljust ut, men aldrig riktigt bra. Jag ska inte klaga, det finns människor som har det så mycket värre! Men jag har rätt att säga att det är jobbigt, för det är det. Ibland känns det inte rättvist, men är livet rättvist? Nej, och det är ingen idé att ens tänka tanken att det är synd om mig, man kommer ingen vart då. Men ibland känns det så hopplöst. Men framtiden löser förhoppningsvis allt. Här är jag nu och jag får göra det bästa av det, så är det bara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar