lördag 2 oktober 2010

Min personlighet

Hyperaktiviteten

Jag har alltid haft en oro inom mig, en ängslan. Jag har har så länge jag kan minnas alltid gjort saker snabbt. Jag går snabbt, jag läser snabbt och jag är oerhört effektiv. Jag kan hinna med att göra flera saker på en gång. Jag är hyperaktiv, jag har alltid en massa energi inom mig och får jag inte ut den under en dag mår jag oerhört dåligt. Jag mår bra när saker och ting händer fort, för allting i mitt huvud går fort. Den enklaste beskrivningen är att det är som om jag har en motorväg med ett tiotal filer inne i mitt huvud där allt snurrar fort fort. Hyperaktiviteten sätter sig innte främst i kroppen, utan i huvudet.
Detta har gett mig många fördelar särskilt i skolan, jag kan lätt associera saker till varandra, jag är effektiv och får alltid saker och ting gjorda på kort tid. Negativt med detta är att jag har svårt för att slappna av, sitta still. När jag fick reda på att jag har ADHD så tyckte jag först det ar konstigt, jag har aldrig så länge jag kan minnas haft svårt att sitta still i skolan. Men nu har jag tänkt efter och jag har kommit på mig själv att jag har riktat min hyperaktivitet emot saker, främst skolan. När jag sitter på en föreläsning skriver jag som en galning, eller plockar med någon sak, mina naglar eller mitt hår. Jag är alltid i rörelse på något sett, sedan har jag alltid gått upp i skolan till max att jag har fått ut energin där.
Här ligger även förklaringen till varför jag attraheras så av träning, jag går igång på det för jag mår bra av det, jag får ut min energi.Men detta blev efter ett tag allt för destruktivt och jag har en benägenhet att hamna i det. Jag har svårt med att avgöra aktivitets nivån, vilket gör att jag ofta kör på för hög växel.Något som tar stryk på kroppen.
Sedan ställer det till problem med min omgivning. Jag vill att allt ska gå fort, långsamma människor irriterar mig, köer gör mig galen och att bara sitta still under en dag får mig att må psykiskt dåligt.Detta gör att jag ofta ställer höga krav på min omgivning att den ska vara som mig, något som inte är möjligt.
Men jag lär mig varje dag att rikta hyperaktiviteten på sunda saker, saker som inte skadar min kropp och som ger mig men för livet.

Impulsiviteten

Jag är impulsiv av mig, jag får hela tiden lägga band på mig för att inte säga fel saker. Dock är jag alltid rädd för att göra fel och såra andra och har därför skapat ett starkt kontrollbehov, jag får alltid hålla tillbaka och tänka efter. När jag känner att jag börjar dra igång,"Speeda" upp mig så får jag hålla i mig så jag inte gör saker, säger saker som jag skulle ångra senare. Men det är svårt, när jag är trött,arg eller mår dåligt släpper jag mer på kontrollen och blir mer impulsiv. Detta gör att jag ofta blir mer impulsiv då jag känner mig trygg, så det är oftast familjen och nära och kära som får stå ut med mitt impulsiva beteende. Sen är det ju så att jag inte alltid kan ha kontroll på mig själv, kan någon det? Har jag en dålig dag, är deppig, ledsen eller arg så hoppar grodor ur mig. Ibland har jag inget filter och är för ärlig, något som ofta sårar mina närstående. Därför arbetar jag hela tiden med att inte bli för impulsiv.

Svart-vitt tänkande

Eftersom jag har Asbergerdrag i mig så tänker jag oftast allt i allt- eller inget.Och eftersom jag har så mycket hyperaktivitet i mig så har jag en benägenhet att göra allt till max, något som ofta ställer till det för mig. Tydligt var detta när jag skulle komma ut ur ätstörningen och börja äta igen. Att gå från att äta i princip ingenting till att börja äta normalt var svårt för mig, det svängde istället så att jag ville äta hela tiden, för mycket.
Jag har svårt med att göra saker lagom. Försöker jag bli mindre impulsiv så blir jag för fyrkantig. Börjar jag planera min dag så planerar jag för mycket, händer något som går emot min planering bryter jag ihop.Därför har jag försökt att inte planera för mycket, bli mer flexibel, men det svänger även detta över till att bli för mycket. Jag försöker hela tiden hitta ett lagom-tillstånd, något som oerhört svårt i min värld. För vad är lagom? Med min svårighet att reglera aktivitetsnivån bränner jag ofta på för mycket, vilket tar stryk på kroppen. Men jag övar, varje dag.


Perceptionssvårigheter och dylikt

Mina sinnen kan göra det svårt för mig ibland. När jag var liten vägrade jag att ta på mig jeans, jag skrek tills jag jag fick ta på mig mina älskade tights. Detta har följt mig min i vuxenlivet, ni finner mig väldigt sällan i jeans eller andra byxor. Lappar på kläder kan irritera mig till bristningsgränsen, de klipper jag bort direkt. Likaså kan smycken irritera mig och vara i vägen ,örhängen är det som fungerar bäst.
Kläder överlag är ett problem-område för mig, troligtvis är det kopplat till min ätstörning. Jag finner det svårt att välja kläder, det har väl de flesta människor, men för mig ska det "kännas bra" och gör det inte det bryter jag ihop. Oräkneliga gånger har jag kastat mig iväg till skolan helt förstörd efter att ha kräkts efter en ångestattack, utlöst efter flera timmars provande av kläder. Känner jag mig inte bekväm i det jag bär,irriterar det mig hela dagen och skapar ångest hos mig, detta är något jag arbetar mycket med genom KBT. Jag försöker möta det som skrämmer mig och gör mig olustig, tvingar på mig jeans, lider ut ångesten och förhoppningsvis efter ett tag har jag vant mig och det kommer inte att vara ett lika stort problem längre.
Jag har svårt med värme,blir jag för varm kan jag bli så irriterad att jag får panik och hamnar i gråtattacker. Därför har sommaren alltid varit ett dilemma för mig, av flera orsaker. Det finns ingen klar struktur, vilket jag med ADHD och Asberger mår dåligt av, det är soligt vilket jag har svårt att hantera. Plus det faktum att man bär lättare kläder, något som vem som helst med en ätstörning bävar för, och även ofta kvinnor utan det.Plus det faktum att värmen gör att man inte kan göra allt så snabbt som jag vill.På senare år har jag lärt mig att hantera det bättre, möta det och denna sommar fann jag mig för första gången fullt ut njuta av sommaren.
Solljus har jag även problem med, Lotta Abrhamsson med samma diagnoser som mig har beskrivit detta bra i sin blogg. Det kan ha att göra med perceptionssvårigheter att göra, att mina sinnen inte fungerar som de flesta andras, dock bör jag utforska detta närmare. Neonljus kan även det störa mig och jag går hela tiden och släcker lampor efter ett tag eftersom de irriterar mig ibland. Därför kan många finna mig sittande i en lägenhet som kan tyckas för mörk.
Ljud är även en sak som stör mig. Dammsugaren är min mardröm, för att inte tala om de tillfällen då pappa har kört igång trimmern utanför mitt fönster, jag blir så arg så jag tror jag ska spricka. Jag har lugnat mig med åren, jag lovar. Vissa dagar kan vissa ljud störa på kopiöst, smackanden från min pojkvän eller musik ifrån grannen. Detta har att göra med min ADHD, svårighet att sålla bort intryck. Jag tar in allt, vilket ger både fördelar och nackdelar.
Dock är människan anpassningsbar och jag lär mig fort. Jag övar mig, utsätter mig för saker och försöker ignorera saker. Vissa dagar går det bra, andra dagar sämre, det beror oftast på dagsformen.

Närhet

Vad jag kan minnas så hade jag när jag var liten svårt med att bli kramad, det var inte något som stack ut exeptionellt mycket, men att krama kompisar kommer jag var svårt i början. Om någon klänger på mig för mycket känner jag mig ofta trängd och värjer mig ofta eller blir rasande. Om någon kunde störa till mig utan att jag var beredd kunde jag bli urförbannad. Detta var när jag var yngre, idag behärskar jag mig och handlar mer rationellt. Kramar är vardagsmat för mig idag, jag har inte samma behov att stöta bort människor. Dagsformen spelar även in här, en dålig dag är jag mer lättirriterad och har svårare för att behärska mig. Dock släpper jag endast på kontrollen i sällskap med närstående, att bli arg på utomstående finns inte.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar